#009 Förlåtelse

mars 1, 2018 Bengt 1 comment

Ett samtal med Marit Danielsson om relationer där vi tar upp förlåtelse, jämställdhet och sex, respekt som väg till passion, konsten att säga nej och hur man kan sätta tydliga och bra gränser.

Här hittar du Skilsmässopodden. Marits bok Lyckligt skild, hitta den kloka vägen före, under och efter separationen kan du köpa här. Och här kan du komma i kontakt med Marit.

1 Comment on “#009 Förlåtelse

  1. Tack för fin podd!

    Detta om förlåtelse skulle jag vilja höra mer djupgående om. Jag har en mycket traumatisk upplevelse som jag går igenom och funderar mycket på begreppet förlåtelse. Min exman som jag var tillsammans med och fick 3 barn med hittade jag i vårt sovrum tillsammans med en lärare på min dotters skola förra året. Där och då började en riktig mardröm då det visade sig att han levt ett dubbelliv sen vi gifte oss 16 år tidigare och haft massor av sexpartners och gått över oerhört många ofattbara gränser gentemot mig och barnen. Jag har varit helt i chock och för mig har verkligenheten varit så bisarr så jag trott och till och med hoppats på att jag haft en psykos. Troligtvis är han både narcissist och sociopath, visar ingen mer ånger än att han förlorat ansiktet/statusen.

    I början (och även fortfarande) sökte jag det du beskriver FÖRSTÅELSE men har, i den terapi jag går på och i den hjälp jag får, förstått att det kommer jag aldrig att göra. Det är som att jaga en skugga. Att förstå hur han kunde leva så här, utnyttja mig och bryta ner mig på det vis han gjort kommer jag aldrig att förstå. Hur kan den personen som ska vara ens bästa vän svika så många gånger, så beräknande och manipulativt? Hur kan man utsatta sin partner för den psykiska (och även fysiska) misshandel han utsatt mig för? Kan jag förlåta? Kan jag låta gå? Hur? På vilket sätt ”hämnas” jag? Jag förstår att mitt ego är igång men jag har kontakt med mitt ”iakttagande” jag också-hon som säger ”låt gå” – detta är ovärdigt. Men mitt ego skriker-Fan! Så här kan fan ingen få göra mot en annan människa, mot sina barn! Det finns gränser i manipulation och lögner!

    Han bryr sig inte, ingen empati. Men också expert på att manipulera och bringar ofta fram en skam och skuldkänsla i mig. Han menar att jag väljer att vara upprörd över vad hans svek. Jag menar att jag inte väljer det.

    Men jag försöker överleva och fokusera på mig och barnens välmående. På det jag kan påverka. Något annat finns inte kraft till. Jag önskar så ofta att jag slapp ha honom i mitt liv framåt men det är omöjligt då vår yngsta dotter är 8 år. Så min fråga till dig är, om jag inte kan förstå, kan jag förlåta? Eller kan man förstå detta?

    Jag vill gå vidare. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha tillgång till hela mig igen. Och en del av mig är riktigt förbannad.

    Tacksam för svar om du kan/hinner/orkar

    Med vänlig hälsning,
    Hon som vill gå vidare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *